Vi var ner o handlade massa mat idag till frys o så,sen lagade Micke till en sån god Wok,med grönsaker,fläskfile o glasnudlar o sötsur sås..

Åt så jag sprängdes..Nej,då..Jag fick inte i mig mycket alls,och det berodde säkert på att jag var lite kräkig i morse..(Hann för övrig spy en gång till efter senaste inlägget)..Urrrk,vad det är vidrigt att spy.

Vi satt o kollade lite på nätet efter en köttätande växt..Har tänkt skaffa en sån till sommarn så getingarna kanske fattar att hit ska dom då inte komma å hålla på och jävlas..

Jag skulle gärna äta färskpotatis varje dag,om jag slapp dom otygen.. ;-)

Grejen,med såna växter är att dom tydligen funkar,så det ska bli intressant att se..

Vaknade 05:30 och knuffade på Micke o skrek -"Hämta spyhinken annars spyr jag rakt ut i luften"..Grejen är att jag spyr typ ALDRIG..

Han vinglade upp i halvsömnen och kom med hinken,och jag  låg stel som en död vandrande pinne (i mitt fall kan vi kalla det vandrande stock,ok ) för att inte spy ner hela sängen..När hinken kom satte jag mig upp och ulkade ett par ggr,sen mådde jag super igen...Ha,ha..Å nu mår jag prima.

Kan man säga att jag hade en liten,liten släng av vinterkräksjukan?

Den här dagen kunde ju ha börjat bättre...

Kan man bli annat än rädd ??

Igår när vi gick ut på sista kvällsprommisen,så fick Micke sig ett gott skratt,och även jag :-)

Vi gick vid parken,och där hade dom plogat upp en rejäl snövall,och Micke som är så smal o smidig tog ett kliv över vilket inte var nåt problem.

Så säger han åt mig att jag ska komma efter och det gör jag...och hunden..

Problemet var bara att jag sjönk som en gråsten igenom snövallen.

Där liksom sitter jag grensle över vallen,med ena benet totalt fast och börjar gapskratta åt hundstackarn som kämpar som en myra i sirap.

Jag önskar jag hade haft kameran med mig.

Micke hade skitkul åt oss båda där han stod "på säker mark".

Vi kom ju loss till slut,och kul hade vi.

Sen började jag fundera hur jag ska bära mig åt idag när jag ska till skogen,för då går man just den vägen. Vore väldigt pinsamt om jag fastnade där i dagsljus..

Folk som skulle gå förbi skulle säkert undra vad det är för tokig kvinna som sitter på en snövall och gapskrattar med nåt ludet svart brevid sig som sticker upp ur snön..

Jag går nog en annan väg till skogs idag..

Min dotter var 4 år då,och jag poppade sån här musik om dagarna när vi dansade omkring hon och jag..

En bild till som Mickes Farbror tagit på en av sina resor. Helt otroligt..